Meningsskiljaktigheter

Kommentarer till de meningsskiljaktigheter som föreligger. Några personer har haft oerhört mycket synpunkter kring min familj i allmänhet och mig i synnerhet. Jag tror på individen och jag vill ge mina barn de bästa förutsättningar att själva forma sina liv på det sätt de själva önskar leva dem. Jag är övertygad om att de växer genom att själva lösa uppgifter de ställs inför och genom att få ta ansvar. Som vuxen ska man finnas till hands för att stötta. Jag förespråkar frihet under ansvar, vilket jag anser att barnen hanterar mycket väl. Detta har dock inte respekterats, tvärt om upplever jag att det har motarbetats. Att "curla" barnen eller att göra samma sak gång på gång är inte speciellt utvecklande. De berörda släktingarnas välvilja (som jag vet finns i grund och botten) har urartat så att aktiviteter och umgänge inte skett för barnens skull eller på deras premisser utan jag upplever att de skett för att en vuxen individ haft behov av umgänge för att uppfylla sin egen självbild. Vidare upplever jag att detta beteende har försvarats i absurdum och att mina barn gång efter annan tagits för givna, mina åsikter förlöjligats och de egenskaper/färdigheter jag vill ge barnen har ignorerats. Jag anser att vi lever i ett samhälle där det fria samtalet är en viktig del och att olika åsikter ska respekteras så det känns mycket olustigt att bli förhindrad att prata med vederbörande och bli tillsagd vad jag ska tycka och tänka. Sedan i julas (2023) är jag dessutom objuden på släkttillställningar. Min fru och mina barn har påverkats mycket negativt av situationen i stort. Personligen känner jag mig rejält illa behandlad, först till följd av att motparten "stoppat huvudet i sanden" och sedan av de fruktansvärda verbala påhopp jag blivit utsatt för.

Det jag velat få till är en förändring så att vår familj respekteras och att det är ett respektfullt umgänge med de berörda släktingarna utan påtryckningar om att någons livsval och intressen är de enda rätta. Detta upplever jag är utagerat sedan sommaren 2023 (vilket jag framfört i nov-23). Sedan har jag påtalat vikten av juridisk reglering kring hur upplåtande av boende sker för att inte någon skall bli förfördelad - det har inte uppskattats. Jag hade en tro om att det fanns en ambition om att skipa långsiktig rättvisa mellan syskon, men utifrån det agerande och den ovilja att ta tag i situationen som visats så tycks denna ambition saknas. Det handlar om stora summor över tid och här har bl.a. min fru åsidosatts.

Det är min skyldighet att ta parti för de jag håller närmst då jag ser att de behandlas illa. Det enda jag önskar är att de möts med respekt och rättvisa! Det borde vara självklarheter! Jag har gjort min röst hörd, men inte blivit lyssnad på. Att undvika att ta till sig andras perspektiv och låtsas som att allt är frid känns för mig väldigt främmande. Under de samtal jag haft med en äldre släkting har jag mest fått höra "hyllningar" till en yngre kvinna och mina perspektiv har förkastats. Den äldre kvinnan har även sagt att hon ska ta tag i saker, men sedan gjort det motsatta, något som har förvärrat situationen ytterligare. Jag är mycket besviken och orolig för min familjs välbefinnande då detta påverkar oss alla. Situationen är absurd!